Valen   Jag minns en gång, en gång för länge sedan Jag skulle kalla hem en val Vi hade inte haft mat på en lång tid Det var en kall vinter och jaktlyckan hade varit dålig Hela stammen litade på mig Jag stod vänd mot havet och sjöng en sång Jag visste att valen skulle komma Jag kände det Och så blev det   Det fanns en stund innan jag visste att valen skulle komma En stund innan jag kände att han var på väg Jag visste att jag kunde stå där och kalla Valen skulle komma eller också inte Det berodde inte på mig Valen skulle komma om valen skulle komma Det är så det är Det är inte sången utan påminnelsen om det som är Valen kommer om det är meningen att valen ska komma   Jag visste att det var så Och jag visste att om inte valen skulle komma så skulle jag dö Så var det Så är det alltid Vi kan inte göra något Verkligheten är Och ändå stod jag där och sjöng För jag visste att jag inte visste vilken verklighet som var verklig Först när jag kallat den till mig så blev den verklig i mig och i världen   Den stora kupolen fylldes av glädje och ljus När valen landade på isen utanför Det var länge sedan någon sjungit hem en val Alla var stolta över mig Och lite rädda Jag visste ändå att det inte var jag Det var verkligheten som visat sig nådig Tacksamheten stod skriven i mina ögon Min kvinna såg den och jag visste att hon visste   Den våren fick vi tre barn Det var ett lyckligt tecken Jag visste att det var dags att göra en resa till det stora berget När jag packade hade jag en känsla Min fru visste men ville inte säga något Natten innan jag for berättade hon sin dröm för mig Det hade varit svåra år men nu skulle det bli goda Det  var meningen att min son skulle få äran av dem Jag tog därför med mig min son   Jag visade honom vägen till berget Som min morbror gjort före mig Och berättade om den stora drömmen Den som vi alla drömmer Den som vi som vet inte får glömma När vi var färdiga gav jag honom min trumma och bad honom hänga den på min plats Jag sade låt den hänga där tills tiden berättar för dig att det är dags Då vet du Skär av snodden med pärlan, kasta den i havet, bränn trumman och gör dig sen en egen   Vi skiljdes åt och jag var inte ensam Björnen fanns Jag gjorde en eld och satte mig att vänta på honom När björnen kommit talade vi länge om det som varit Sen talade vi om det som skulle komma Han berättade om hur en man i stammen skulle visa sig för min fru i drömmen Hon skulle känna igen honom Och han skulle göra min fru lycklig Våra barn skulle tycka om honom   Min son skulle hålla stammen hel i femtio år När han fick tecknet skulle han berätta drömmen för hövdingens dotter Hon skulle ta över efter honom Hon skulle älska en son till ett av mina tre barn Den sonen skulle vara jag Jag skulle veta som jag vet nu men det skulle inte spela någon roll Allt skulle ändå vara annorlunda Björnen skulle vara med mig Men tiden skulle vara annorlunda   Min tid nu är snart slut Björnen väntar Jag klär av mig alla kläder Sist lägger jag min lilla påse på elden Första bettet tar skuldran och halva halsen Då står jag redan bredvid Björnen äter upp mig helt och jag följer röken uppåt Den med många ansikten möter mig Jag försvinner in i dem och blir en del av deras rörelse deras sång